VISSTE DU ATT....

Här kommer du att lite kul information och fakta från de sju årstiderna. Informationen byggs ut vartefter årstiderna går....

De sju årstidernas koncept

Visste du om ... Gnistrande våren

Visste du att... vårisens smältning kan vara ett klingande skådespel?

Vårpaddling bland vårisens isstavar som håller på att brytas upp. Dessa iskristaller ger en härlig klingande ljud när de stöter i varandra.

Vårisen är en speciell sorts is som under vårens intensiva solstrålning snabbt bryts ned och försvagas av den värme som kommer både underifrån genom strömmande varmt vatten under isen, och ovanifrån från varm väderlek och värmande solstrålning. På våren när snön börjar smälta på land, ökar tillflödet av vatten till sjöar och havsvikar. Strömsättningen blir kraftigare och isens undersida utsätts för starkare anfrätning. Isen går därför först upp över strömställen och utmed södervända stränder.

I Mellansverige påverkas isarna redan i mars månad medan i norr börjar isen att degenereras i slutet av april och början av maj. Detta inträffar när solen börjar stå så högt på himlen och är uppe så länge att solens strålar börjar absorberas i isen. När solen står riktigt högt kan solstrålarna tränga ned genom istäcket och värma det ”näst” översta vattenlagret, som kan bli några grader varmare redan innan isen hunnit gå upp. Närmast isen finns alltid ett 0-gradigt vatten men blir det underliggande vattnet tillräckligt varmt börjar den smälta isen underifrån.

Ju högre solen står på himlen desto mer värme tillförs istäcket. Värmestålnigen absorberas till största delen av ett mycket tunt skikt i det översta islagret. Om det översta islagret består av snöis kommer den först att smälta i solvärmen.  På natten fryser isen till igen. Den upprepade smältningen och tillfrysningen gör att snöiskornen ökar i storlek och det smältvatten som bildas under dagen söker sig allt längre ned i isen. Isytan blir alltmer porös. Till sist fryser inte iskornen ihop längre ens under nattens kyla, utan blir löst liggande på ytan som stora snökorn. Så länge det finns ett lager snöis kvar, skyddas kärnisen mycket effektivt från solens värmestrålning, men när stöpislagret börjar bli så genomsmält att det bildas ett vattenlager i gränsskiktet mellan snö- och kärnis börjar även kärnisen att smälta.

Kärnis består av en struktur av sammanfrusna ispelare som växer ihop när isen lägger sig, och växer i vertikal längd när isen blir tjockare under vintern. När värmestrålningen och strömmar börjar fräta på kärnisen, smälter pelarna isär såväl uppifrån som underifrån. Solen som absorberas i isen får isen att smälta mellan iskristallernas gränser. Isen får små fåror och kallas då krackelerad eller etsad is. När mer och mer av kontaktytan mellan ispelarna smälter får isen ett mörkt utseende blir allt mer pipig, sk. Pipis. När isen belastas tränger vatten upp genom håligheterna. När vatten tränger in i isen ändras isens färg från att vara vit till blågrå och sedan vidare mot nästan svart is när vatteninnehållet ökar.

När de frisläppta istapparna ligger och slår mot varandra skapas ett fint klirrande ljud.

Isens bärighet beror nu på storleken på isstavarnas tvärsnitt, samt hur pass uppluckrade ”kittet” mellan isstavarna är. Isstavarnas form har troligen också betydelse, oregelbundna former låser bättre än mer runda former.  Självklart påverkar faktorer som istjocklek och iskvalité bärigheten. I detta stadium bör man undvika att vara på isen. Till slut luckras ispelarna upp så mycket att de frigörs och isen kollapsar till en issörja av flytande ispelare.

Under kalla nätter fryser ispelarna ihop igen, och isen kan kännas fast och hård under morgontimmarna och anta en vit tryggt utseende, men den fastheten är bedräglig, och döljer underliggande upplösta och vattenfyllda ispelare. Några timmars dagsmeja, och isen omvandlas från ett bärigt täcke till fritt stående, flytande ispelare helt utan bärighet. Går du igenom i sådan is har du inget att ta i och ta dig upp på. Att ge sig ut på de möra vårisarna är att leka med döden pga. deras dåliga bärighet och dels pga. svårigheten att ta sig upp från sådan is.

Detta sena stadium av issmältning, där ytan kan vara torr, men vatten tränger upp mellan ispelarna när du går på den kallas också rutten is. Även om istjockleken kan vara stor så är bärigheten mycket dålig och rutten is ska undvikas.

All is omvandlas inte till pipis och vårisar är ett samlingsbegrepp för olika istyper som smälter på våren och tappar sin hållfasthet och bärighet. Beroende på hur isen har bildats under hösten och vintern, så smälter isen på olika sätt. Andra isformer som inte består av ispelare bryts inte upp i isstavar utan har en bättre motståndskraft mos vårsolen och värmen och smälter mer som smältande istappar, tills isen blivit så tunn att den av vindar bryts upp i mindre isflak som driver omkring tills se smält bort.

Havsisen mörknad medan strandkallen ligger vit och ljus.

Visste du att… bofinken sjunger i dialekter?

Visste du att… vår näst vanligaste fågel efter lövsångaren, bofinken sjunger i dialekter? Dess glada intensiva vårfanfarer som just nu hörs överallt i skogar, parker och trädgårdar, räknas till de säkraste tecken på att vintern förlorat sitt grepp. På Renön började den sjunga den 5 april i år.
Sången är en energisk fallande drill med slutkläm. Erik Rosenberg (1953) beskriver sången som ”Man kunde kanske omskriva ett typiskt mellansvenskt bofinkslag med zitt-zitt-zitt-zitt-zett-zett-zett tjitterridia, men variationerna på slutklämmen äro många och man kan urskilja dialekter. I många trakter kan man träffa på bofinkar som låter ungefär som si-si-si-si-si-ja-ja-ja-j-ja ä bolschevik. ”

I norra Uppland lägger den vanligen till ett hackspettliknande ”tjuk” till den vanliga snärtiga och mycket karakteristiska slutstrofen. Andra bofinkar utelämnar helt slutramsan så att den snabba drillen slutar helt abrupt.

Bofinken har även en ”regnsång” som ofta hörs efter regn som enligt Rosenberg låter huitt huitt huitt fink-fink huitt.. Bofinkens lockläte fink hörs ofta där den befinner sig.

Bofinken är en flyttfågel som flyttar i september - oktober och kommer tillbaka i mars-april. Den övervintrar i Europa, mest i Belgien och Holland, men vissa kan övervintra i Sverige mildra vintrar.
Som hos andra fågelarter återvänder hanarna först för att etablera sina revir som de försvarar med sin sång.

Bofinken bygger att vackert bo i form av en omsorgsfullt vävd skål av mossa, hår, fjädrar och spindelväv, och utanpå camouflerat med lavar som gör den svårupptäckt, där den  placeras i en klyka i ett träd.

Namnet ”bofink” kommer från medellågtyskans Bokvink(e) eller danskans bogfink med betydelsen bok (trädet) fink (fågel). I Sverige finns många dialektala namn risstackfågel i Dalarna, kvint i Värmland, vitt-ilt i Härjedalen och tvint i Norrbotten. Finns även dialektala namn baserat på hampa såsom hamptätting, hamp-spink, hamp-fink, hamp-ticka, men som också används för hämplingen.
Det vetenskapliga namnet givet av Carl Linné coelebs betyder ”ungkarl” och syftar på att honor lämnar hanarna ensamma om vintern i fågelns norra utbredningsområde.
Lyssna på bofinnken här (SRP2-fågel)>>

Visste du att… sädesärlan är ett datumvårtecken?

När den sista snön håller på att smälta bort kommer sädesärlan tillbaka från sina vinterkvarter i Afrika. Oftast dyker den upp på samma datum, år efter år och återvänder till samma plats. Vid Renön, Piteå kommer den 19-24 april. Den räknas till de s.k. datumsträckarna som flyttar vid ett visst datum oberoende av väder, till skillnad mot vädersträckare som följer vårens väder för ankomst.
 
De första som kommer är hanarna, och efter några dagar anländer honorna. Hanarna har bråttom på våren att hitta en bra boplats, och helst väljer de samma revir som tidigare år. Ibland kan du se rejäla slagsmål mellan hannar om de bästa boplatserna.

När de väl har hittat sin boplats, tar de dock lugnt. Det kan dröja en månad innan de börjar bygga på boet, som ofta placeras under takpannor, i uthus, under bryggor eller i stenpartier eller vedstaplar. Inte ovanligt bygger de även i brevlådor, bilar och båtar som stått ett tag under bobyggnadstiden.

Sädesärlan är insektsätare som de fångar genom att springa med sina långa ben eller korta luftutfall. En del lär sig plocka föda insekter som fastnat på bilar, eller i spindelnät på husväggar, eller till och med lurpassar vid myrstigar i skogen och plockar insekter som myrorna släpar till stacken.

Förr var det viktigt att notera när den första sädesärlan kom på våren. Om man höll ett långt redskap, t ex en kratta, när man såg den första sädesärlan, skulle man få ett långt liv. Om den första ärlan flög skulle man få flytta, men om den satt still, så skulle man få bo kvar. Förr var vårens första sädesärla söderut ett tecken till bonden om att det var dags för vårsådden. Därför fick den heta sädes-ärla.

Det är otroligt att den isektsätande sädesärlan kan överleva tidigt på våren när snösmältningen fortfarande sker och insekterna är få. En sen vår med massa snö kan vara förödande för sädesärlan.
 

Visste du att ... vårens "videtussar" är ett smörgåsbord för både insekter och flyttfåglar.

I Sverige finns det många (36) olika sorters vide, allt från små centimeterhöga ris som växer på kalfjället till höga träd i skogslandskapet. Många arter kallas för vide eller pil, andra för jolster eller sälg. Sälgen som är Sveriges vanligaste vide, är Hälsinglands landskapsblomma.

De flesta har nog lekt med videts blomknoppar som barn och sjungit om dem i barnvisan ”Sov du lilla videung”. Sälgen är det enda videt som är riktigt trädformigt upp till  23 meter hög och förekommer i hela Sverige.

Sälgen liksom andra salixarter är s.k. tvåbyggare, där han och honblommor sitter på olika träd eftersom den insektspolinneras. De stora gula välluktande hanblommorna producerar stora mängder pollen med mycket hög proteinhalt. Honblommornas gulgröna pistiller nnehåller nektar som utgör viktig energi för vårens första insekter och nyanlända flyttfåglar.

Sälgens blommor är viktiga för den biologiska mångfalden. När värmen tar sitt grepp om våren så blommar videkissarna på bar kvist med lysande gula blommor. Den blommar i södra Sverige redan i april och i norr i maj, före och under lövsprickningen.

Inget annat trädslag i Sverige utgör föda åt så många insekts- och fjärilsarter och sälgen kan därför kallas nyckelart. En nyckelart är en art som har stor betydelse för andra arters överlevnad i ett ekosystem. Den är nämligen ensam i skogen om att erbjuda nektar och pollen när de första fjärilarna, humlorna, vildbina och flugorna vaknar eller kläcks ur sina puppor. Flera av bina är helt anpassade till denna växt och dör om de inte hittar en blommande sälg.

Sälgens protein- och energirika pollen och nektar är förrätten för nyväckta eller nykläckta humlor och bin inför kommande middagar bland sommarens alla blommor. Utan sälg och andra viden skulle de ha svårt att överleva de första vårveckorna.

Bortåt 180 fjärilsarter har sin larvutveckling hos sälg och viden, och många fullbildade fjärilar söker nektar i sälgblommorna. Mer än 75 skalbaggsarter lever på sälgens blad, blommor och knoppar, och nästan 200 fjärilsarter lever på sälgen i larvstadiet och över 276 skalbaggsarter är beroende av sälgens döda ved och bark. Få andra växter ger mat till så många olika bladsteklar, gallmyggor och andra småkryp. Också många trädsvampar och lavar lever på sälg. Sorgmanteln och videsvärmarens larver äter av bladen, myskbockens larver lever i den levande veden och noshornsoxen behöver minst 5 år gammal död ved av Salix.

Även älgar, rådjur och renar betar gärna sälg, både barken, grenar och blad. Bävrar älskar sälgar och på vintern när snö har tyngt ner grenar äter gärna harar sälgarnas skott. Även skogfågel betar knopparna. En skog med gott om sälg är därför väldigt viltrik.

Denna insektsrikedom gör att sälgblommorna är ett smörgåssbord för nyanlända flyttfåglar. Vårens första svarthätta, trädgårdssångare och flugsnappare får ett lättfångat mål mat bland sälgens alla blombesökande insekter. Sveriges vanligaste fågel, lövsångaren, som heter willow warbler (”videsångare”) på engelska, fångar också gärna insekter i blommande sälg.

Man har upptäckt att även många småfåglar besöker blommorna av sälg och vide för att dricka nektar. Det gäller särskilt sångare som just har återkommit från övervintringsområdena och är i dålig kondition efter en ansträngande flygning i flera hundra mil.

Videkissarna kan ses som små växthus som släpper in solljuset på våren till blomman, medan de vita håren skyddar mot kyla och vårens nattfrost.

Visste du att ... Vårfrylen är ett vintergrönt gräs som tillhör de tidigast blommande växterna på våren.

Med små, oansenliga svarta blommor märker du ofta inte denna vanliga växt som finns i de flesta miljöer, och som blommar tidigt under april-maj, långt innan andra växter har börjat vakna till liv. Eftersom bladen är vintergröna kommer fotosyntesen igång direkt efter snösmältningen och växten kan snabbt komma i blom.

Vårfryelen är e nlåg, oanserlig växt som ltt förbigås,  men är värdart för flera fjärilas larver såsom skogsfrylegräsmal (Elachista tengstromi), vithövdad gräsmal (Elachista albifrontella), mindre silverpunktsgräsmal (Elachista nobilella), skogsfrylesäckmal (Coleophora antennariella) och rödgrått gräsfly (Mythimna pudorina). Även oanseliga arter kan ha viktig funktion för den biologiska mångfalden.

Honblomma av vårfryle.När vårfrylen blommar så börjar den med honblommor som har 6 ståndare med långa gula knappar. Efter några dagar vissnar honblomman och växten tar en paus innan blomman öppnar sig och exponerar sig som hanblomma med pistiller. Eftersom vårfryle är vindpollinerad så slipper den genom detta en självbefruktning.

Efter pollinering bildas Kapslar som innehåller tre stora äggformade frön som har ett oljerikt bihang, som lockar till sig myror.  Myrorna släpar hem fröna till stacken, och ofta tappar de fröna som därför sprids med hjälp av myrorna. Ibland kan du se en ring av vårfryle runt en myrstack, där myrorna dumpat fröna utanför stacken, som en egen vårfrylerabatt.

Kompakt kärmis som håller på att omvandras till pipis av vertikala isprelsare.

Löst flytande istappar som skapar ett klirrande ljus när de av vågorna slås mot varandra.

Typiskt för vårisen är också att det förutom de råkar som uppkommer i strömmande partier även blir landlös på solbelysta sydvända stränder, där marken och vattnet tar åt sig så mycket av solvärmen att det smälter isen snabbare. Landlösheten han vara flera meter, men utanför kan isen vara bärig och åkbar.
Dessa stränder saknar oftast en landkalle eftersom marken absorberar värme, och den värmen avges sedan till isen genom strålning. En del av solens strålar reflekteras även mot isen om stranden är hög och klippig. Efter en solig dag kan därför isen på sydvända stränder vara dålig eller till och med landlös inne vid solvärmda stränder. Om du rör dig på isen kan det då vara omöjligt att gå iland på sydstränder utan måste vända dig till en skuggig norrvänd strand.

Skiss över vårisen och dess smältning. Överst snölager som smältyer bort först, sedasn snöis sluch som smälter sedan. Därunder ispelare som när vattenb tränger upp blir mer och mer lösgjorda.

Olika vårisar utanför Renön.

Bofinkens sång kan liknas vid en skidbacke där man slår kyllbytta längst ned.

Bofinkens sång kan även liknas vid fall nedför trapa med avslutat "radio"

Sonogram av två bofinksånger

Bofinkens "regnsång" - huitt fink fink huit.

När sädesärlan anländer från Afrika och Främre Asien kan snön ligga kvar i Norrbotten.

Sädesärland ger sig till känna med sitt explosiva läte tzi-litt eller pe-vitt.

Säsesärland äter insekter som den kan ta i luften.

Sädesärla som byggy bo i en båtmotor. 

Sälgen och dess blomhänge kunde förr kallas för palm. Detta kommer från palmsöndagens processioner i katolsk tid då man strödde ut palmkvistar. När palmsöndagen infaller finns i Nordeuropa ofta inte mycket annat utslaget än just sälg, varför man istället för palmkvistar använde sälgkvistar.

Videkissarna är speciellt viktiga för humlor, och humledrottningen som vaknar tidigt på våren och behöver äta. Våren har inte kommit igång och det finns nästan ingenting att äta, förutom sälgen som redan kommit igång med blomningen och erbjuder pollen och nektar åt drottningen.

En blommande sälg på våren kan därför avge ett surrande och brummande ljud av hundratal hummlor och bin och dessutom massa andra insekter.

Sälg heter på latin Salix caprea, och artnamnet caprea kommer avlatinet capra för get.

Tillsammans med andra videsorter har sälg använts som foder till kreatur, framförallt i norra Sverige. Man tog grenar och kvistar som torkades och sparades till vinterfoder. 

Barken som är rik på garvämnen som användes för att garva läder, innehåller även salicin (omvandras i kroppen till acetylsalicylsyra) som använts som febernedsättande medel och i värktabletter, samt är bakteriedödande.

Fröhåren användes som stoppningsmaterial. Veden ger lite rök och kallas därför tjuvjägarved.

Sälgen hör till de arter som blommar mycket tidigt och före lövsprickningen,  "på bar kvist". Vinterknopparna skyddas av ett enda, kupformigt knoppfjäll, men de däri inneslutna organen är dessutom beklädda med en tät päls av fina, mjuka hår. Mycket tidigt på våren sprängs knoppfjället, och sälgkvistarna, som nu med sina silkeslena knoppar kallas "småkissar", kan lätt drivas till blomning om de tas in i bostaden och får stå i vatten, vilket är populärt til påsk.

Sälgens blommor är mycket enkelt byggda; hanblomman består av endast 2 ståndare och en honungskörtel, honblomman av en skaftad pistill och en honungskörtel. 

Sälgarna och övriga viden är en viktig art för att vi människor ska få frukt och bär på hösten då de många insekter som pollinerar våra fruktträd och bärbuskar äter sälgnektar under tidig vår.

Vårfryle tillhör släktet Luzula frylen, med 15 arter,och ingårfamiljen tågväxter , Juncaceae som är fleråriga, gräslika växter med snå vindpollinerade blommor i kvast. Luzula arterna bildar kapsel med tre frön som sprids av myror.

Vårfryle heter Luzula pilosa (L.) där artnamnet pilosa kommer från latinet pilus (hår) syftar på de håriga bladen. Honblommar (2) och hanblommor (3) är olika.

Vårfryle växer på frisk till fuktig mark i nästanalla miljöer. Ljusöppna skogar, blåbärsskogar, blandskogar, rasbranter, berssluttningar, dråg, sluttande myrar, myrkanter, dungar, bryn, hyggen, torrängar, igenväxningsmarker, ödetomter, väggrenar, bangårdar, grustag och tippar.

Vårfrylen växer gärna tuvad med bladrosetter av centimeterberda hpriga blad.
Vårfrylen är mycket vanlig i hela landet och i Norrbotten, förutom i de yngsta yttersta skärgårdsöarna. En av de tidigaste blommande arter i Norrbotten.


"Och blommorna hade sina årstider i gläntan. Vårfryle tidigast, helst då uppe på något stenblock som hade urgröpningar nog för att fasthålla små växtsamhällen och som stenblocket då gärna gjorde stor affär av."
Ur Gläntor och myter av Harry Martinson (Utsikt från en grästuva, 1963)

-5
°
C
H: -1°
L: -5°
Pitea
Thursday, 16 November
See 7-Day Forecast
Fri Sat Sun Mon Tue Wed
+ -5° -4° -5° -2° -4°
-6° -6° -5° -7° -6° -6°

Besöksadress:
Studio Guide Natura, Renön, Piteå

Postadress:
Lövgrundsvägen 93,
94141 Piteå, Sweden

Kontakt:
Tel. (+46)  070- 6722109 

contact (at) guide-natura.com
Bankgiro: 774-5060

Vi har F-slkatt, resegaranti och företagsförsäkringar

Följ oss på 
Facebook

Translate this page